I morse fick jag den äran att hämta papperstidningen i brevlådan. En mycket vänlig försäljare gav mig ett sånt oemotståndligt erbjudande så jag kunde faktiskt inte motstå Smålands Dagblad. Jag försökte förhala det hela, få lite betänketid, sa att jag skulle höra med min man innsn jag bestämde mig. Där halvljög jag, om jag vill ha papperstidningen tar jag en prenumeration, punkt. Då sänkte försäljaren priset om jag bestämde mig typ nu. Då bestämde jag. Snordyrt ändå men det ÄR nåt visst att läsa tidningen i pappersform även om det går galant även i mobil och på dator.

Fick läsa min insändare på - på papper. Är glad för att den kom med, nu när den är aktuell. Jag har fått oerhört mycket fin respons under dagen beträffande den.

Att värna vår demokrati. Hur viktigt det är. Att skänka en tacksamhetens tanke till dem som engagerar sig politiskt - för att upprätthålla det system vi har. Representera folkets röst. Som jag svarade en vän på sociala medier i morse. Det är så lätt att tycka, att sitta på läktaren och gnälla. Att ge sig ut på planen är tufft, det är en utmaning.

Det kan vara tungt att bära ansvaret för prioriteringarna för det handlar just om prioriteringar - hela tiden. Resurser och pengar finns tyvärr inte till allt - som vissa partier tycks tro. Vad händer när ingen längre vill spela på planen? Vad händer med vårt samhälle då?

Å så en tidig morgonbild innan solen riktigt har gått upp!