För några dagar sedan skulle min farbror Uno fyllt 88 år. Min kusin Eva-Lena delade en bild på sin far och min far när Uno var blott 17 år. Alltså var pappa Kenneth 14 år på bilden. Har aldrig sett den förr och det värmer i hjärtat.

För några veckor sedan var det 25 år sedan Uno gick bort. 62 år och alldeles alldeles för tidigt. Jag minns att jag väntade Johanna och denna händelse påverkade mig enormt mycket. Från fullt frisk ena dagen till jättesjuk och sedan bara borta. Jag minns att jag och mamma hälsade på honom i Eksjö och grattade till mitt första och kommande barn. Jag skrev en dikt 1995 i november i samband med detta och den är lika aktuell idag, tyvärr.

Livet är så oberäkneligt. Njut av varje sekund du har. I dessa stunder kan det te sig svårt men plötsligt bara rycks någon bort. Livet är skört!

Ta hand om er!

Pappa och Uno 1949