Nämen så roligt. Som om det inte var nog för tillfället fick vi lite strömlöst oxå. Jag brukar jämföra stress med att ha en rulle taggtråd inombords. Inatt sov jag på liknande underlag och åt det dessutom till frukost? Nu såhär efteråt när jag äntligen färdigjobbad sitter framför elden kan man ju le åt eländet men i morse var jag gråtfärdig.

Det började ju blåsa lite inatt - eller väldigt mycket för att vara med exakt. Vaknade av oljudet kl 02 cirka. Månskenet gjorde så man såg de vajande trädtopparna extremt tydligt. Å dessa träd, mer eller mindre döda björkar som står så nära vårt hus. Vi har fått löfte av den tomma granntomtens ägare att ta ned dem. Men just den lilla detaljen har inte blivit av.

Jag bestämde mig för att lägga mig i soffan i vardagsrummet. Jag ska inte dö av ett träd som faller in i sovrummet - dessutom inte innan bokslutet är klart. När jag släckte fönsterlampan såg jag världens blixt ut över sjön och sen blev det svart. Å tyst. Strömlöst. Eftersom jag är rädd för även åska la jag mig i sängen igen. Lyckades till slut somna om

Strömlöst och kallt i hela huset i morse. Helst inte öppna kylen, inget kaffe eller gott the. Jag startade upp datorn och för att få tillgång till mejl delade jag surf från mobilen. Batteriet i datorn räckte till ca halv tio. Dags att skjutsa Stella till skolan, ta sig till jobbet o ladda upp maskinernas batterier. Dessutom mundkydd på - nytt från denna veckan. När man har som mest att göra - då ska det jävlas ännu mer.

Å när jag ändå höll på att stressa ihjäl mig skulle jag ta dos tre vaccin Covid 19. Det var ju ändå något positivt. Sedan ned till Stadshuset för att överlämna dokument uppbokningar tillika interimsposter, påskrivna. Då visades det sig att jag helt har bommat en halvdags utbildning om omvänd skattskyldighet för kommuner. Ja, hur jag skulle ha klämt in den på förmiddagen är ju en gåta. Brukar aldrig missa nåt sånt. Så nu får jag plöja ett antal ppt-sidor på egen kammare.

En vanlig dag på jobbet, eller inte. Glädjen var total när strömmen kom tillbaks strax efter lunch när jag kom hem och hade hämtat Stella. Underbart!!!

De döda björkarna ska ned nu!!

Mamma hörde hur ledsen jag var i morse. Då skickade hon denna bild. På dig själv som 7-åring. Så söt och go! Det HJÄLPTE!!!