Så blev det helg igen. Papperstidning och knäckebröd, kokt ägg och the - en bra start på lördagen.

Vi bestämde oss för att gå en runda. Underbart skönt väder. Ingen vind och temperaturen på nollan. Å vintervackert. Även om jag inte gillar det så måste jag tillstå att det är fint. Faktiskt. Om det nu bara får ligga, det vita. Dessutom behöver det inte komma mer.

Till kvällen blir det Stjärnorna på slottet. Ikväll är det Carolas tur. Min första stora riktiga idol. Minns den där kvällen 1983 när hon i sin gula dräkt förändrade hela min värld med låten Främling. Nej, främling blev hon aldrig mer efter den dagen. För mig blev världen aldrig mer sig lik efter det. Jag var fullkomligt galen, smått tokig i allt vad hon gjorde.

Jag fick oxå gott sällskap i min Carolahysteri. Grannflickan Sara Henriz i prästgården och jag älskade Carola. De hade ett uthus i trädgården som vi döpte till Carola-kojan. Väggarna var tapetserade med planscher och jag minns att vi sov över där ofta, lyssnade på hennes låtar. Vi skrev brev till hennes fanclub och nån gång ringde vi till npn som skrivit ned henne i Expressen. Ja, jösses.

Vi anordnade Carola-shower, övade och slet som djur med playback och egen sång till kassettbandspelare. Vi bjöd in de närmast sörjande och alla som ville fick lyssna. Det var tider det. Otroligt kul att ha en hel del kort från dessa stunder.

Nu, i dagarna, är det precis 10 år sedan Sara lämnade oss. 39 år fick hon göra världen lite ljusare, lite roligare. Fuck Cancer! Tack o lov har jag kontakt med Anna, hennes lillasyster. Det värmer. Hon fick oxå vara med på dessa shower. Hittade även nåt kort när min vän Susanne var med.

Jag är tacksam för alla fina minnen med Sara. Just en sån här kväll när Carola intar scenen blir minnena så starka. Å Sara kollar nog oxå, någon annan stans, på sitt sätt!!

Ha en fin kväll!!

På Liseberg med mammas ungdomskör. Självklart tog jag kort på detta!

Sara in action

Å jag?

En härlig bild på oss alla. Lilla-syster Anna, jag, lillebror Martin, Susanne o Sara