Återigen har en dag passerat. 13 februari. Vintervår. Vårvinter. Fåglarna har sjungit och solen har lyst. 16,7 kWH har våra solpaneler producerat för den som är intresserad. Jag är väldigt intresserad. Å Jonas. Nu börjar staplarna stiga uppåt, dagarna blir längre. En ljuvlig solnedgång i orange och rosa syntes för en stund sedan. Vackert men kort. Som livet självt. Det vackra varar inte för evigt. Det bästa tar nästan alltid slut för fort.

Jag är genomförkyld och har jobbat hemifrån. Underbara teknik att det är möjligt. Eftermiddagen skulle innebära företagsbesök i nybyggda lokaler hos Industrilås. Så surt att missa det men det hade varit högst olämpligt att befinna mig bland folk idag.

I morse kände jag mig helt kass, nu ikväll är det halvkasst. Om utvecklingskurvan forsätter så blir inte denna förkylning långvarig. Förkylning går över. Det finns annan skit som inte går över. Å man vet aldrig någonsin vilken livslott man har fått. Det där ödeshjulet snurrar på och drabbar blint.

Nu är det mörkt utanför fönstret. I skenet av brasan läser jag lite Prins Harry, den andre. Skulle kunna sträckläsa denna bok - drygt 470 sidor - men tyvärr tillåter inte mitt liv detta.

God kväll!!

Lika vacker idag som igår. Solnedgången.