Igår bänkade vi oss framför TVn klockan åtta. Annie Lööf var gäst hos Anna Hedenmo i programmet Min sanning. Det var mycket känslor på en timme. Värme, kärlek, tårar, sårbart, fruktansvärt. Att Annie har orkat igenom allt är en fråga som är ganska enkel att ställa. Allt hon har varit med om. Blev så tagen när hon berättade om sin dotter nr två som fick förlösas i vecka 28 då livmodern brast. Jag kan inte ens föreställa mig den ångest Annie måste ha känt då den lilla flickan flera gånger slutade andas. Jag själv har inte varit i närheten av dessa komplikationer - gått över tiden fyra gånger, mellan en och två veckor varje gång. Så härligt att den lilla tösen är frisk och även Annie själv.

Å så hoten och allt hat. Det som hände i Almedalen och att det senare kom fram att faktiskt hon var måltavlan. Hur ångesten griper tag när barnen hotas. Demokratin har ett mycket högt pris och jag har stor respekt för de som orkar. Med andra ord har jag respekt för mig själv. Jag brinner för demokratin och för mig är det så självklart att man ska stå upp för den. Alternativet är så att säga mindre trevligt.

Ett mycket bra program igår och jag önskar Annie och hela hennes familj nu lugn och ro, en mer normal vardag.