Igår fick jag ett samtal från en begravningsentreprenör - anhöriga till en nyligen avliden kvinna ville att jag skulle sjunga på hennes begravning. Otroligt hedersamt men jag bad att få återkomma då jag satt mitt i ett jobbmöte och visste inte riktigt hur kalendern såg ut. Å sen vet jag ju att extra uppgifter i en späckad arbetsvecka kan kännas mycket.

När jag idag gick min lunchpromenad funderade jag och som alltid när jag inte riktigt kan komma till en lösning, lyfter jag blicken mot himlen o liksom frågar hur jag ska göra. Å som en ilning genom kroppen, en känsla visste jag att jag skaulle tacka ja. Har jag nu fått en gåva av vår Herre, en röst, ska jag ju använda den. Å särskilt eftersom de som frågade hade hört min mor o mig på många julaftnar i Norra Sandsjö kyrka och tyckt mycket om det de hörde. Dessutom älskar jag att sjunga. Att begravningen infaller mitt i en ekonomisk uppföljning efter Augusti vilket betyder delårsbokslut - det får hinnas med. Det finns andra värden i livet än jobb. Det är bara min hjärna som måste försöka förstå det lite bättre.

När jag ringde dottern och sa att jag ville sjunga blev hon såå glad och nu känns det så bra. Att dessutom få sjunga i sin barndoms kyrka Norra Sandsjö är fint. Akustiken i den byggnaden förlåter mycket även om en ton skulle gå fel. Allt låter liksom lite bättre.

Veckans väder fortsätter att leverera. Underbara solnedgångar som vi får njuta av på ett bättre sätt sätt nu när Jonas har fått lov att gallra tomten till höger.

Ha en fin kväll!

Tjusigt!