Det är gott om plats luften. Denna flygresa var det gott om plats i dubbel bemärkelse. Jonas och jag kunde blicka ut över 15 tomma rader, både till höger och vänster. Det har man ju inte direkt varit med om förut. När det första måltidspusslet var över, för det är ju ett pussel med alla förpackningar innan man kan få i sig något, då var det bara att inta ett tresäte, ta tre kuddar och en filt o försöka få lite sömn.

Man har ju vidgat sina referenser efter tågresan till Björkliden 24 h sittandes utan en millimeter över för benen. 11 h över Atlanten är ju ingenting i jämförelse och kan men dessutom veckla ut sina 179 cm känns det ännu bättre. Nästan som business class.

Men så kommer ju turbulensen o piloten ber oss inta våra platser och spänna fast oss. Jag är ju så redig och lyder och gör just det. Ingen annan dock.

Resan har gått som på räls även om vi bara åkte tåg de två första timmarna. Allt har flutit på. Alla kontroller, alla papper i ordning, och vi var negativa båda två i Covid-testet. Vaccinpasset har vi nu fått använda ett antal gånger. Inga problem att komma in i USA och det var gudomligt skönt att ta plats i den stora bilen som väntade på flygplatsen. 15 grader o sol, palmer hela vägen från San Francisco till Los Gatos, San José vilket tog 40 minuter.

Ännu mer gudomligt att få krama om Melinda och se lilla Harlow, en tvååring med mycket spring i benen o söt som socker. Hon skulle visa alla sina hajleksaker på en gång. Vi fick se två perioder av hockeymatchen på TV som Sharks spelar borta mot Columbus.

Tröttheten är enorm - vi har upplevt två 5 december vilket är häftigt i sig.

Dax för avfärd

Gott om plats. Ser lite ut som vi chartrat planet själva:)

Munskydd är inget kul att ha på

Äntligen framme!!!

Little sharks