Hela dagarna består av diskussioner av och jobb med nedskärningar, besparingar och Corona. Nässjö kommuns ekonomi var inte direkt strålande innan pandemin anlände och nu ser verkligen inte horisonten ljusare ut. När jag gick lunchpromenaden i kall snålblåst kände jag ändå på nåt märkligt vis lite lycka när solen sken igenom. Jag har ett jobb även om det nu står mig lite upp i halsen. Ytterligare personaltapp på vår förvaltning har helt omkullkastat min kalender. Men, det är bara att hugga i och lösa allt som kommer i vägen. Ta en dag i sänder och bara hoppas att alla, så långt det går, får vara friska.

Att sitta, som nu, framför elden o titta ut - det är verkligen som att komma hem till en oas, långt bort från Corona och eländes elände. Å drömmar kan man ha. När allt vänder kanske man kan börja tänka på att resa och framförallt hälsa på långväga släktingar. Vi behövde nya resväskor och dessa ljuvliga kunde jag bara inte motstå. Man ska ju dessutom ha några som avviker från rullbandet, menar jag... Jonas som inte är född med någon typ av gen à la köplust - till o med han tyckte det var ett riktigt bra köp.

Ha en fin kväll!