Corona. En god öl en gång i tiden. I en värld före Corona. Idag tänker vi helt annat när vi hör Corona. Covid 19.

Vi satt framför brasan i går, Jonas och jag och vi konstaterade att vi var otroligt tacksamma för att vi bor som vi gör. Vi behöver bara vårt hem och vår plats för att må bäst. Vi behöver inte resa och fara. Vi har vår skog att gå i, vår brasa att sitta framför.
Lika mycket som man förlorat på fonderna de senaste veckorna, lika mycket kommer vi nog att spara då inget riktigt blev som det var tänkt detta året. Inget hockey- WM, inget ?hälsa-på? i San José, inget resande med barnen som var tanken då jag fyller tant. Men så länge jag är frisk eller rättare sagt mina äldre närmaste får vara fiska spelar det inte så stor roll. Jag är inte speciellt rädd för att bli sjuk (som är lika många andras inställning) men jag tänker på mina föräldrar, Jonas mamma - det får bara inte hända.

Var på lunch igår med en av mina bästa vänner. Det var längesedan vi träffades och vi hade mycket att gå igenom. Hennes dotter skulle till Australien vilket naturligtvis inte blir av. Planer och drömmar man haft länge, grusas. Jag berättade om David. Hans studentresa som definitivt ligger i farozonen och igår sa jag till honom att du ska nog vara glad om det blir student överhuvudtaget. Nu ska man inte gå händelserna i förväg men det skulle vara så oerhört ledsamt. Den dagen går inte att göra om! Studentdagen är liksom pokalen för alla år i skolan. Att inte jublande få springa ut från Binell ? ut till folkhavet. Det där minnet, lyckan ? jag glömmer det aldrig. Jag önskar så hett att David får uppleva just den stunden.

Det är tommare på jobbet nu. Vissa som har lätta förkylningssymtom är hemma, jobbar hemifrån. Vi har upprättat pandemiplan och är beredda att kasta om i verksamheten om fler skulle behöva vara hemma. Kost och städ-avdelningen har ett meck. Antalet som går i skolan och är på förskolan har drastiskt minskat, att minska kostymen på så här kort tid är inte så lätt. Plus all personal som då är borta. De sliter. Det slutar kanske med att jag får stå i disken på Parkgårdens kök. Det kan jag lätt tänka mig. I krisläge blir man tightare med varann på jobbet - det är bra. Å vi lär oss att skypa!

Man undrar hur detta ska sluta? Hur många caféer, restauranger, butiker, resebyråer, flygbolag, hotell och andra företag som ska försvinna. Hur hög kommer arbetslösheten att bli?

Ta hand om er! Å tvätta händerna! Å använd handsprit! De flesta ostmackor jag äter på jobbet har nu en light doft av sprit?.om man nu får skoja lite i allvarliga tider.

MEN - man kan gynna lokala företag. Jag gick efter jobbet o köpte blommor till mig själv (eller till oss). Det är njuta att få pryda hemmet! Tack Nilssons!