Nyss hemkommen från kommunfullmäktige och sitter en stund innan kudden för att varva ned tankarna. Ordförande inledde dagens möte med ett gripande tal. Kommer inte ihåg ordagrant men något i stil med.
Idag är en mörk dag. En diktator har krossat demokratin. Jag fick nästan tårar i ögonen. Där och då kändes mitt uppdrag i denna sal så otroligt rätt. Att få vara folkets röst i en demokrati.

KRIG - smakar på ordet och man vill knappast ta det i munnen. Krig är fasansfullt var det än förekommer. Krig och väpnade konflikter är något som förekommer runt om i världen. Långt borta. Alltid en fasansfull tillvaro för dem det drabbar. Krig borde vara något man läser om i historieböckerna. Som hände för länge sedan.
Idag den 24 februari håller det på att bli på riktigt. Osannolikt ledsamt och sorgligt och ingenting känns riktigt roligt. Sitter och tittar på alla min siffror, budgetjusteringar som ska göras, budget 2023, ram 2024?. Finns världen ens då. Lever vi? När någon idiot fullständigt har fått knäppen och bestämt att han ska diktera villkoren för andra. Jag fattar inte fullt ut varför Ryssland går in i Ukraina. Vad vill man egentligen? Kärnvapen som symboliserar både makt och dårskap finns i flera länder. Människor som leker gudar. Eller vill ha sina namn i historieböckerna. Frågan är varför. Vem ska läsa böckerna om ingen finns kvar.

Vi lever i år 2022 och jag trodde innerst inne att så dum kan väl ingen vara. Men tydligen. Frågan är var gränsen går för dumheterna. Har man inte lärt sig någonting av det som har hänt. Dagen är regnig, kall och grå och vindarna är hårda. Morgonens nyheter gjorde det ännu värre. Krig i Europa. Nato har väl inte svarat fullt ut vad nästa drag blir på spelplanen men attackerna på Ukraina måste ju upphöra genast. Jag håller andan inom mig inför vad som kommer att hända. Det känns som om hela världen håller andan. Vi har precis kravlat oss upp ur en håla och ur ett mörker som hette Pandemi. Med darriga ben möter vi varandra i en öppen, något mer normal värld. Å då händer detta! Ofattbart!

Med ens blir allt annat plötsligt lite oviktigt. Det är bara en sak jag önskar mig. Fred på jorden. Det enda jag vill är att barnen ska vara hos mig och jag vill bara vara hemma. Orkar inte tänka tanken om det blir ett fullt utvecklat krig. Krig i Europa 2022. Man kan tro att man skriver manus till en film. Allt är på låtsas. Ingenting är på riktigt.

Frid!