Senaste två veckorna har varit fulla med OS. Medaljerna har ramlat in, både av det förväntade och förvånande slaget. Vi är ju otroligt duktiga på många vintersporter eller rättare sagt de som utövar den, ha ha. Men det är ju för Sverige de tävlar så det känns ju som vi. Å jag är ju stolt att just mitt kusinebarn är med och deltar. Frida Karlsson. Dessutom en av de som hade höga förväntningar på sig beträffande på medaljer. Ett brons i damernas stafett blev det. Annars var formen inte den bästa. Jag vill ju bara krama om henne när det går sämre för dåligt eller fiasko kan man inte säga. Femma i OS är verkligen inte dåligt.

Idag är det på dagen fyra år sedan vi såg hennes överlägsna vinst i Junior-SM i Hallby utanför Jönköping. Så härligt att se henne in real life. Dessutom fick jag träffa hennes mor, min kusin Mia, som varit med i OS två gånger. Var enormt stolt även på den tiden, mina två kusiner, syskonen Karlsson, från Sävsjö som var med i landslaget.

Under dagen kom nyheten på Aftonbladet och Expressen - att Frida avslutar OS och åker hem. Hon är ung och har många år kvar att kämpa om medaljer. All lycka till dig Frida och många styrkekramar. Det är så roligt att få följa din väg i spåret! Heja dig!!

Å denna veckan blev lite skit. Skulle varit ledig några dagar men det rann ut i sanden. Mycket strul och krångel som har gjort att dagarna istället blev längre än normalt och vad som är bra. Dåligt samvete för att jag inte umgåtts mer med Stella som var tanken, på sportlovet. Men hon har grejat i sin stuga och har haft det bra, sa hon. Idag har vi i varje fall tagit en lunchfika på Thimons och haft eftermiddagsbesök av min mor och far. Till spänningen av hockeystraffar. Nej. Sverige gick inte till final. Tyvärr!

Det sista Stella sa när vi tog adjö i kväll var: Jobba inte för mycket nästa vecka, mamma. Lova det. Barn känner, barn ser, barn förstår.

Godkväll

Fyra år sedan!