Var tredje år får vi våra datorer utbytta på kommunen. De är leasade och den intervallen är väl normal och logisk även att det känns som igår jag gjorde det senast. Vi får behålla den gamla ett par dagar tills vi har kollat så allt förts över och att allt fungerar.

Jag kollade och grejade under förmiddagen och det mesta såg helt okej ut. Vissa program som jag behöver fick man göra en extra beställning på men allt so far so good. Strax innan lunch skulle jag förbereda ett eftermiddagsmöte och upptäckte att OneNote på nya datorn var helt tomt. Panik! Ringde vår IT-support och problemet var inte lätt att lösa. Eller rättare sagt - problemet fick ingen lösning.

Jag började använda OneNote under pandemin när jag jobbade hemma. OneNote är typ anteckningsblock som kan ersätta 13 000 st färgglada post-it lappar på skrivbordet. Där skriver jag viktigt att komma i håg, saker som är på G, bra att spara - på ett smidigt sätt. Synd bara att min version var för gammal och att synkroniseringen inte fungerat. Den stackars IT-killen kunde inte hitta mina filer och han gjorde verkligen sitt bästa.

Så det blir lite manuell hantering. Kopiera allt till ett Word-dokument och sen får jag klistra in allt i min nya dators OneNote. En nyare version och som synkroniserar med molnet, kan jag tillägga. Jag var inte heller ensam om detta haveri.

Dagens ordspråk. Det som man tror är hugget i sten kan raseras och vittra sönder till sand.

Go kväll!

Mor skickade denna underbara bild på deras fika ute premiär häromdagen. Så fin!!!