Uppe i det blå eller åtminstone nästan. Å för den delen uppe i det grå. Idag har jag besökt stadshusets torn och gått alla trätrappor upp, med min svindel kan ju tilläggas. Kollar inte nedåt i springorna. Det suger i magen. Någon vindkraftstekniker skulle jag inte klara av att bli vilket jag i och för sig inte har några drömmar om heller.

Vi kunde valt en bättre dag då vädret var klart och vackert men möjligheten finns ju att göra om det. Nu vet jag var dörren finns. Det blåste rejält uppe vid klockan - man kan säga att det inte var något fel på ventilationen, ha ha.

Det var kommundirektören Malena som drog med mig, Sara och Kent upp i samband med att hon berättade om sitt bildspel om Nässjös historia. Jag har faktiskt varit uppe en gång tidigare, då jag var nyanställd. Mina barn har varit uppe när de gick förskoleklass, som ett studiebesök lär känna din kommun. Å det är häftigt, häftigt att se alla olika klockor som spelar de fina melodierna vid kl 9, 12, 15 och 18. Melodierna som också byts till nya då och då.

Ja, det är en fin arbetsplats jag har. Carl Peterson såg potentialen i Nässjö då han en gång i tiden fick arrangera invigningen av stambanan i vår stad. Han stannade kvar och byggde upp en förmögenhet. Vi har honom och hans Maria att tacka för mycket. Alla pengar de donerade som blev Stadshuset, Norråsaskolan, fd Mariahemmet och stadsparken för att nämna några. Stadshuset kostade 200 000 kr att bygga i början på 1900-talet. I dagens penningvärde är det cirka 15 miljoner. Det hade man inte fått denna byggnad för idag.

Dagens höjdpunkt, kultur och historia i fin kombination.

Ha en fin kväll.

Vårt fina stadshus

Inifrån

Lite synd på dagens väder med tanke på utsikten