I måndags kväll blev det klubbat. På Centerpartiets nomineringsstämma. Att jag efter min bror Anders får uppdraget som kommunalråd när han blir riksdagsman.

Det har gått några veckor sedan jag tackade ja efter en veckas sömnlösa nätter och beslutsångest. De jag pratade med hejade på och pushade, sa att jag inte kunde säga nej. Det här fixar du, du kan så mycket. Vissa nätter kände jag stort tvivel, nu när jag äntligen har fått en viss ordning på mitt arbetsliv och inte alltid känner mig superstressad, då ska jag ut och hoppa fallskärm, igen.

Att bli tillfrågad att bli kommunalråd är otroligt hedersamt och det är ett mycket fint förtroende. Min första reaktion var nog lite chock. Jag såg aldrig detta komma och det fanns andra namn på listan. Jag älskar mitt jobb och även om jag får tjänstledigt i fyra år är det en risk jag tar. Vad kommer man tillbaka till? Men, livet är för kort för att inte anta utmaningen. Å jag hör broder Lejonhjärta viska. Det finns saker man måste göra, annars är man bara en liten lort.

Idag skrev jag ett mejl till min ledningsgrupp som förvisso visste om det men för att sprida till mina kollegor på tekniska. Vill att de ska höra det före det kommer i tidningen.

Det känns spännande och kul att tillsammans med Samverkan Nässjö ha möjlighet att få göra Nässjö kommun ännu bättre.