Musikalen Bodyguard var helt underbar. Jag hade höga förväntningar och de infriades med råge. Handlingen har moderniserats en aning och den är toppad med lite humor här och där.

Å sånginsatserna. Oj, oj, oj. Nadja Holm som Rachel var enastående. Höjdpunkten var förstås superhiten I will always love you och det gjorde hon med magi. Så otroligt mäktigt när hon sjöng den för Frank - livvakten, spelad av Anastasios Soulis. Håret reste sig på armarna och jag grät. Varför vet jag inte riktigt men det var väl stämningen också, att sitta där tillsammans med mina. Föreställningen bjöd på fler hits av Whitney än vad filmen gör vilket var så härligt. Alla mycket proffsigt framförda. Stella sa efteråt att hon hade kunnat se den igen och det är ett gott betyg. Hon är den i skaran som är yngst och kanske har svagast kännedom om Withneys storhet som artist.

Extra krydda åt eftermiddagen var att David höll nollan i supercupen och NIF vann mot Surte med 6-0. Härligt! David och Matilda fattades oss hela tiden.

Efteråt tog vi lite förfriskningar på Vau-du-ville. Mysigt ställe! Sedan blev det god middag på Emils restaurang och gastro. Suveränt god mat. Vi traskade hemåt mot hotellet, vissa med skoskav.

Nu rullar vi hemåt mot Nässjö, Henry och Alexandra stiger av i Linköping. Jag tar med mig så fina minnen av helgen och placerar dem i hjärtat. Det där mammahjärtat som är större än evigheten. Lite vemodigt att dessa dagar är slut, att timmarna går så fort!

Ha en fortsatt fin söndag!

Nä, såhär fick man inte göra. Fota under tiden men det var inte jag?.

Var-du-ville

En morgonpromenad till gamla stan och dessa respektingivande byggnader