Förra helgen var jag hemma hos mina föräldrar med Stella, Henry o hans flickvän Alexandra. Goda fastlagsbullar bjöds vi på och dessutom en oas av minnen, för min del. Jag tog fram gamla fotoalbum från min barndom och man reser verkligen tillbaka till 1975, 1976 o framåt. Jag minns verkligen denna tid och fotona som finns så fint dokumenterade förstärker minnet. Jag minns min barndom med full med glädje och lycka. En idyll och jag försöker tänka till om jag romantiserar det hela. Men, inte. Det var verkligen helt underbart. Jag var trygg, glad och blyg. Det sista var väl lite den tidens melodi. Man skulle som barn vänta på lileturen och inte ifrågasätta allt. Det är ju lite nya tider nu menar jag. För och nackdelar med det är upp till er att fundera på.

Jag minns att jag i femårsåldern kunde ha tråkigt ibland. De stunder man som liten inte hade fullt upp med aktiviteter och kompisar. Jag bodde på landet och det fanns inte särskilt många kompisar i min ålder. Närmaste grannarna var antingen två år äldre eller två år yngre och det var stor ålderskillnad just då. Men det gick hur bra som helst minns jag.

Mina fantasilekar med dockor på mamma och pappas blommiga påslakan blev stora ängar där jag lekte. Minnen! Minnen! Idag får inte barn ha tråkigt. Det ska stimuleras in i mista sekund och den personliga utvecklingen och jaget är framgångsfaktor. Förskolan är en given plats och där gör alla pedagoger ett fantastiskt jobb, det anser jag verkligen och kanske behövs det här för att bli rustad för dagens situationer och samhälle och det som komma skall.

Men dagens 50- och 60-plussare hade en annan uppväxt och vi har väl ändå klarat oss hyfsat bra, tänker jag.

Ha en go kväll och var rädda om varandra! På riktigt!!

Semester på mini-land i Halmstad. Var nog typ tre - minns inte detta dock?

Anders, jag o Pelle i vitsippehavet

Min nya röda cykel som femåring- LYX

Finklänning på

Anders, Jag och Pelle typ 1975

OS-tittande. Inga mobiler här inte?

Fina mamma uppklädd framför ladugården :)

ÄLSKADE FAR!! Jag lussar för pappa. Halmkronan har jag kvar.

Min farmor och jag typ 1973

Mina skidkusiner Eva-Lena och Mia Karlsson och mina bröder och jag. 1974 typ

Jag börjar skolan

Vitsippor igen

10 år cirka

Den internationella kvinnodagen den 8 mars uppmärksammar flickor och kvinnors rättigheter över hela världen. Som kvinna önskade jag att dagen inte behövdes, att vi män och kvinnor som har våra olikheter kunde leva sida vid sida, jämlikt och komplettera varandra med samma förutsättningar och rättigheter. Men, vi har lång väg att gå. I början på februari befann jag mig på kommundagar med Centerpartiet i Umeå. Jag deltog i ett helt seminarium om jämställdhet och man visade nedan siffror:

En av fem unga män tycker att Sverige är helt jämställt

• En av 20 unga kvinnor tycker att Sverige är helt jämställt
• En av fyra unga män tycker att kvinnor överdriver ojämlikheten i Sverige
• Motsvarande siffra för unga kvinnor är 1 av 20.

Källa: Jämställdshetsmyndigheten, 6400 svenskar tillfrågades.

Siffrorna visar att vi ser olika på jämställdheten och vi måste se upp med attityder och beteende i det stora och i det lilla. Visst har det hänt mycket i vårt land som är positivt. Har precis tittat färdigt på den serie som har visats på TV - Sveriges historia - och ur ett historieperspektiv är det fascinerande att se och bli påmind om vilken kamp kvinnorna har genomfört i Sverige. Från att under frihetstiden på 1700-talet som kvinna inte få bestämma typ något till att få rösträtt 1921. I cirka 100 år har vi kvinnor alltså fått rättigheten att lägga vår röst på hur samhället ska se ut.

För mig och Centerpartiet är det så självklart att män och kvinnor ska ha samma rättigheter, samma villkor och vi måste hela tiden se upp inom olika områden så klyftan minskar. Våld i nära relationer som till allra största delen drabbar kvinnor måste få ett slut, hedersförtryck och hedersvåld likaså. Förutom allt mänskligt lidande för individen kräver våld i nära relationer stora resurser för våra kommuner genom familjehemsplaceringar och heldygnsvård. Tänk om vi kunde lägga resurserna på annat? 

Att man satsar på och prioriterar kvinnor inom vården måste öka, därtill forskning på kvinnosjukdomar. Det är något som Centerpartiet länge har drivit som en prioriterad fråga. Visste ni att vissa besvär som kvinnor har, inte ens har en dokumenterad diagnos? Till exempel skador på bäckenbotten som tyvärr allt för många kvinnor råkar ut för, c a var tionde kvinna. Svensk vård är i världsklass. Men jämställdheten inom vården måste öka. Studier visar att kvinnor får vänta längre på akutsjukvård och får kortare sjukskrivningar. Det leder i sin tur till att det är svårare att upptäcka sjukdom och få rätt behandling i tid. Din hälsa och dina möjligheter till att överleva sjukdomar ska inte bero på vilket kön du har. Det finns även skillnader i både bemötande och vård. Kvinnor lider i det tysta. Det får vara slut på det. Det är oacceptabelt att kvinnor får sina liv begränsade och i värsta fall avslutade på grund av bristande kunskap.

Centerpartiet har en rad förslag om förändringar. Till exempel införa ett genusmedicinskt perspektiv i vårdens alla delar, införa krav på fysioterapeutisk kompetens om kvinnors hälsa vid eftervården efter förlossningar för att nämna några.

Andra områden är arbetsplatsen. Kvinnor har lägre lön, lägre inkomst och pension jämfört med män. Kvinnor tjänar c a 90% av männens lön vilket glädjande nog är en siffra som går åt rätt håll vilket i sin tur bidrar till ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten.

Så visst behövs 8 mars. Verkligen! Den dagen (OCH alla andra dagar) – tänk till och tänk lite till. Är vi jämställda? Vilken attityd visar jag? Hur beter jag mig?

En man och kvinna

Kände det redan igår kväll. Började frysa och det kändes tjockt i halsen. Plus en obeskrivlig trötthet. Vaknade helt igenkorkad och förkyld. Känns som jag inte har någon motståndskraft i kroppen. Noll immunförsvar. Har träffat otroligt mycket folk i veckan o det klart, nån bär ju på någonting. Antingen medvetet eller omedvetet.

Idag skulle vi efter frukost åka till Stenungsund, jag, Stella och Jonas. Vi skulle hälsa på hans dotter Miccan med familj, sova över och bara hänga. På hemvägen skulle vi tigga till oss kaffe hos Johanna och Oliver i Borås. Oliver fyller år nästa fredag - internationella kvinnodagen- så det var extra passande att besöka dem. Hade verkligen sett fram emot utflykten, särskilt när Stella ville följa med.

Lack och ledsen vid frukosten när jag inser att jag varken orkar eller ska åka. Inte kul att förmedla mina baciller vidare. Jonas åkte och jag satte mig i fåtöljen och tittade ut på en grå och disig utsikt. Såg inte ens sjön.

Men med det onda följer lite gott. Kunde i flera timmar ägna min uppmärksamhet åt att läsa igenom nästa veckas underlag till de olika nämndernas resultatdialoger. Plöja och förstå ett antal resultatrapporter - bokslut - verksamhetsberättelser. Å dessutom jobba en hel del med mitt andra vanliga jobb. Det var bonus. Trött i hjärnan gick jag ut en kort promenad och sög i mig gråheten ute. Vädret var mjukt och snödropparna står där gulligt i landet. Ett samtal till mor och till Johanna gjorde mig på mycket bättre humör. Längtar ihjäl mig efter Borås-borna. Till påsk får vi träffas!

Kan inte, hinner inte bli sjuk igen. Nu vilar jag och sover bort det här. Först en mysig mello-kväll med Stella!

Den här synen får en gråmulen dag att lyfta!

Jag sitter framför elden och har äntligen tagit helg. Har jobbat hemifrån idag på mitt vanliga jobb och jag är nästan snurrig av alla beräkningar hit och dit. Sakta men säkert går det framåt med det jag håller på med och jag tycker det är kul. En ganska viktig komponent om jag ska vara ärlig. Att det är just kul!

Å jag klappar mig på axeln i kväll. En mastodontvecka har genomförts med olika nivåer av förväntan eller vi kan kalla det för en diffus känsla av nervositet. Årsmöte Centerpartiet i måndags kväll. Gick hur bra som helst. Ett riktigt bra möte och jag var inte ett dugg nervös när jag ställde mig upp och skulle prata vad som var på G i vår kommun. Bara roligt. Prao-elever på besök var väl inget som jag var nervös för men man vill ändå leverera och hoppas de får med sig en positiv bild av hur vi kommunalråd och politiker jobbar.

Strategidag på Träcentrum hela gårdagen. Styrelsen som jag sitter i - som ersättare- är full med expertis, framförallt inom träbranchen. Otroligt trevliga människor och jag undrar ibland vad jag gör där, vad tillför jag? Jag vet ju att kommunen ska vara representerad och det är en spännande verksamhet. Även denna dag blev jättebra. Lär mig så mycket av att delta.

Ladda om och sedan kommunfullmäktige. Men det mötet blev ingen långbänk. Var klart på en timme. Inga ärende att direkt debattera. Det kommer andra möten som blir betydligt längre. Det bästa från gårdagskvällen var när Carolina från utvecklingsavdelningen tog oss med på en historisk resa om hur vår kommuns vision togs fram 2014. Otroligt intressant att lyssna på.

Nu hjärvägars! Med glädje och fiffighet vässar vi Smålands höjdpunkt! Nässjö 2030. Världens rum för människor och möten.

En mycket bra vision och den stora förändringen sedan den skrevs är att fler och fler är stolta över att bo och verka i Nässjö kommun. Det är jag stolt över!

Å så ska jag jobba på att vara stolt över mig själv och att njuta lite mer av allt före än efter det har hänt!