Jag vet inte vad som är bäst eller ger största känslan av tillfredsställelse Att skönja ljuset i tunneln och snart, snart ha presterat eller krystat fram ett bokslut eller att ställa sig o steka raggmunk i 40 minuter och servera en hungrig familj.
Känns nästan lika skönt båda. Jag har fött fyra barn och att ha tagit sig igenom dessa veckor på jobbet kan jämföras med en jobbig förlossning. Njae, jag överdriver lite. Det sista har varit värre. Tror att jag har ägnat mesta vakna tiden samt drömmar åt siffrorna och att inget får bli fel. Jag hade puls på 100 idag när jag skulle dra ut den sista avgörande rapporten så att allt stämmer innan alla siffror ska in i nästa dokument som ska presenteras för kommunledning, nämnden och senare i kommunfullmäktige. Det stämde! Så gott. Behövde inte göra några ombokningar nu när 2019 är stängt. Kände mig så stolt och glad.

Å faktum är att det blir en mullig lite bebis, med hull. Vi går plus. Samtidigt är det roligt. Spännande att se resultatet efter ett verksamhetsår. Tänk vad alla jobbar på och jobbar för kommunens bästa.

Bonus i vardagen när både Stella o David är hemma. Raggmunk och bacon o mammas goda lingonsylt. Fantastiskt god rätt.

Nu är det bara lite kaffe kvar av kvällen. Å kanske guldbaggegalan eller nån serie som vi fastnat för. I morgon är en ny dag, hoppas den flyter på som denna dag. Då kommer det förhoppningsvis några strålar till från den där tunneln.

Ha en fortsatt fin kväll!

Ljuset i tunneln

Idag har det varit en ovanligt vacker söndag. Ovanlig i bemärkelsen att det har varit sol och klarblå himmel. Det har inte varit så mycket av den varan de sista två månaderna. Idag fyllde man på med lite D-vitamin. Samtidigt som jag älskar dessa dagar så känner jag lite oro över klimatet. Det går ju inte sudda bort att nåt är fel i naturen. ?Varmaste januari i mannaminne? skriver tidningarna och elräkningen är lägre än förra året trots att vi bor här heltid denna månad jämfört med varannan, förra året.

Vi gjorde vårt för klimatet och gick till Willys o köpte extra potatis till dagens middag. Dock var det väl mest för att vi ville promenad långt i dagens underbara luft. Potatis gjorde vi och det blev Hasselbackspotatis o älgkött till det. Klimatsmart kött.

Jobbade några timmar och jobbångesten sjunker rejält. Det hjälper mig att få en mindre stressig dag i mon, kanske.... Betraktade den snabba fina solnedgången o såklart blev det några bilder. Inklusive vår ek.

Nu är det kväll, kaffe o TV. David har litet hus fullt med grabbar som kollar fotboll. Mysigt. Stella sitter med oss i soffan - ovanligt mysigt. Det har varit en underbar helg. Jag mår bra av att umgås med familjen i stor dos. Det sker alltför sällan.

Söndagmorgon

Såååå vackert

Solen går ned snabbt

Kl 11.08 avgick tåget från Nässjö till Linköping och det var en stor skara familj som tog plats. Mor, far, Jonas och jag, Stella, David och Julia. 50 min - vips så har man förflyttat sig alla dessa mil med bästa fortskaffningsmedlet. Dock innebär det lite fler steg än att ta bilen från dörr till dörr. Ändå bor Henry och Alexandra nära stationen - det tar en kvart att gå.

Väl framme smaskade vi i oss en gofika från Thimons och alla fick plats runt bordet trots att det saknades stolar till alla. Även Johanna och Oliver fanns på plats då de kom till Lkpg igår kväll.

Paketöppning efter det och det lönar sig att fylla 20 år. Vi gick ned på stan och åt jättegott. Januarivädret bjöd på vår. Vi gick en lite runda på stan innan det var dax att ta tåget hem. Vi avslutade med dryck på Henrys arbetsplats - Espressohouse på Linköpings station.

En riktigt go dag. Så kul att alla kunde vara med!
Tack Henry och Alexandra!! Det lever jag på länge!
Kraaaaaaam

Så skönt att åka tåg

Många kring bordet

Fina kissarna

Go middag

Vi och Linköpings domkyrka i bakgrunden. Jonas tar kortet och Jois o Oliver smet lite tidigare

Går sakta i korridoren till mitt rum med nattsömnen kvar i varje led och muskel. Går en gomorron-runda förbi projektledarna och driften, inte många själar som jag säger hej till i tidig timma vilket är precis som det ska. De flesta har inte börjat sin dag. Går förbi vårt interna café och hämtar mig en kopp kaffe från automaten. Den första koppen för dagen är alltid den bästa. Skummar dagens lokaltidning på nätet innan jag startar med dagens alla uppgifter. Hela veckan har sett ut likadan. Mängder med arbetsuppgifter har blivit utförda men ändå är känslan av otillräcklighet min ständiga följeslagare. Som en lång, otäck hårigt svans. Det är aldrig nog, jag skulle hunnit det, och det och det också. Efter 12 arbetstimmar har min hjärna fått nog. Det går inte mer, dag efter dag, dag efter dag.

Å det var mitt ansvar att se till att underlag kom i tid. Vakanser och omorganisationer och att folk inte hunnit är förklaring men ingen ursäkt. Å leverantören som inte fakturerat sedan i oktober för sina tjänster ? inte kunde de i veckan prioritera att skicka underlag så vi kunde boka upp kostnaden på förra året. De hade ju ett eget bokslut att prioritera. Där sitter man som sista person på posten och får ha hela kampen mot klockan. Man kan bli så otroligt trött! Ledsen.

Ja, så där började dagen med en massa tankar. Nu är det fredag kväll och dagen gick ändå hyfsat bra. Jag hann med att fixa alla interimsposterna innan lunchpromenad runt Träslända o sedan var det full speta med ytterligare bokslutsarbete och börja titta lite på resultatet för 2019. Har då och då under veckan hunnit kolla så siffrorna ligger rätt enligt alla rapporter. Ångest för att man missat något. Jag är mina fina kollegor så tacksam. De stöttar med hjärtat.

Tekniska har fått lite skit och gliringar i både press och kommunfullmäktige att vi minsann inte sparat in vår del av de tjänster som skulle väck. Måttet att spara folk är kanske ett bra redskap om man vill sänka kostnader men det måste också ses ihop med sista raden. Men vi kommer att gå plus. Det vet jag redan. Frågan är hur mycket.

Nu är det brasa och en lr rättare sagt två olästa Damernas värld. Har inte hunnit/orkat att feel-good läsa något den senaste tiden.

Ha en fortsatt fin fredag!

Här hämtar jag kraft på lunchen

Fredagkväll efter en mastig vecka

....inte så mycket dessa dagar. Jo, det gör det men inget som känns intressant att läsa om. Att det är långa jobbdagar är mer regel än undantag och det händer massor från tidig till sen timme. En lunchpromenad på dryga timmen lyckas jag med fyra av fem arbetsdagar och jag tackar Träsländaskogen för energin den tillför. Det rensar hjärnan, åtminstone för stunden och det är tacksamt. Att gå så fort jag kan och samtidigt prata med mamma är dock en utmaning. Hon berättar om sitt o pappas fullspäckade schema och jag tänker. Ska tiden gå såhär fort är jag pensionär inom kort och kan baka både kakor och spela boule o sjunga i kör. Idag hade de visst vunnit alla tre boule-matcher och var mycket nöjda.

Ikväll orkade jag inte bege mig till plåtburken i Vetlanda för att se NIF P19 slå VBK. Är helt slut på kvällarna och det är bara kvällsmat o sedan kudden som gäller. Extremt tråkigt att elitrapports hemsida kraschade i veckan så vi kan inte heller följa matchen i mobilen.

I morgon är det fredag och det är i princip sista dan att bokföra på 2019. Det betyder en hel del arbete med att få fram underlag till sånt som ska bokas upp. Å man får verkligen jaga. En dag kvar denna veckan. Sen helg.

Godnatt!

Jag håller på att stänga boken för 2019. Boken för Tekniska Serviceförvaltningen. Vi kommer att gå plus men ännu oklart hur mycket. Det är positivt för sista raden för oss och även för kommunen i sin helhet. Dock ska sista raden lira med lagd budget - det är det som är grejen, lite. Anledningarna att resultat avviker från budget kan vara många - man måste dock ha full koll på varför.

Faktum är att jag tidsmässigt ligger hyfsat bra till. Synd bara att man inte kan ägna sig åt att stänga boken fullt ut. Har suttit absolut hela dagen med aktiveringar av årets alla asfaltsbeläggningar. Underlagen har en tendens att ramla in i elfte timmen, eller i tolfte.... Det slår mig medan man sitter och matar in gatorna - så mycket vi gör!! Kul även om det behövs mer underhåll på våra vägar och gator,

Igår visste jag inte om jag jobbade på tekniska eller BU. Kände mig som en tjatig fröken att alla skulle tömma sina fakturabrevlådor. Vuxna människor. Hur kan det vara så svårt? De flesta skötte sig dock med den äran. Å det är många som hanterar fakturor.

Läser mina rader och inser hur tråkigt det måste vara att läsa. Vissa fattar säkert inget. Men detta är mina dagar, just nu. Jobb, jobb, jobb. Jonas förgyllde kvällen med att handha revben o potatissallad. Så gott!

Godnatt!!

......idag är det HENRYS födelsedag. Den 20:e i ordningen. Jämnt decennium betyder jämnt för honom (och mig). 000111 - så börjar hans personnummer och det var en riktigt härlig millenniumpresent att få, efter lång väntan. Närmare bestämt exakt 42 veckor. Två veckor över tiden så du hann in på nya årtusendet.

Du har skänkt mig så mycket glädje. Från dag ett. De orostårar som har trillat - under ett par rejält jobbiga år - de har blivit till diamanter i mitt hjärta. Varje gång jag tänker på dig (och det är ofta) gnistrar de inom mig. Hade jag fått vrida tillbaka klockan hade jag inte velat ha det på något annat sätt.

Det du har gått igenom, har gjort, inte bara dig stark utan också mig. Jag älskar dig till månen och tillbaka. Klyschigt kanske, men väldigt sant.

Nästa helg kommer vi o firar dig!

Ägnar en tanke åt teknikens utveckling och framfart. Minns när jag själv började jobba en gång i tiden. På kontor maj 1990. Jo då, det fanns datorer men det var ju inte så att alla satt framför en skärm. Detta var tiden före musarnas genombrott och jag minns att jag körde mitt ordbehandlingsprogram helt baserat på snabbkommando. Så gammal är jag, ha ha. Å andra sidan har jag ingen musarm och kan de flesta kortkommando - har stor nytta av det nu.

Idag ser det annorlunda ut. Till alla möten kommer nästan alla deltagare och plockar upp sin laptop. Dagens barn och elever får tidigt en padda eller dator att jobba med. Var ska det sluta?

Mamma ringde häromdagen och berättade att de skaffat ny dator. Observera ny, de har haft dator länge. Mamma är inte rädd för ny teknik vilket jag tycker är så häftigt. Jag och mina bröder inkl Jonas frågade - då köpte du väl en bärbar och bytte ut den stationära? Nej, hon ville ha sin plats och nära sin skrivare, fixa sina noter.

Nu sitter jag vid brasan och skriver. Tycker de bärbara varianterna är en befrielse - att kunna vara precis var som helst och jobba, skriva eller surfa runt.

Men mamma - du är så cool! Kram på dig!