Idag är det fredagen den trettonde. Det klingar otur men för mig är denna fredag verkligen en riktig lyckodag. En ny dag som är den första dagen på resten av livet. Det känns lite så. Jag fick hämta hem Stella. Sedan 26 augusti, dagen efter hennes 19-årsdag har hon legat i Eksjö på psykiatriska avdelning avd B. Det har varit en glädjens dag men ett litet styng av vemod, att ta adjö av alla fina männsikor - personal - som tagit hand om henne under denna tid.

Jag läste för ett tag sedan vad Annie Lööf skrev om sina upplevelser med sin svåra förlossning. Det är ett trauma i sig att vara rädd att förlora sitt barn. Jag kan bara hålla med. Det är ett trauma att veta och förstå att det var nära, riktigt nära. När en person som har fyllt 18 år insjuknar i den fruktansvärda sjukdomen anorexi är det extremt svårt att få rätt hjälp. Personen som är drabbad är en egen juridisk person och jag som förälder är satt åt sidan. Personen måste själv vilja och förstå vilket, när det gäller denna problematik inte alls går hand i hand. 

Ett besök på vårdcentralen slutade i fullständigt katastrof. Ett återbesök resulterade i en akut remiss till akuten och den lördagen, den 26 augusti behöll de henne. Jag är dem för evigt tacksam för detta. Jag har nog gråtit lika mycket denna sommar som i hela mitt liv. Maktlösheten har varit enorm.

Idag skrev Stella på sitt Instragram - Äntligen utskriven. Oerhört tacksam för allt stöd och tack till vården som räddade mitt liv. Kampen är inte över men långt ifrån förlorad. #fuckanorexianervosa. Å där har vi lösningen. Hon vill bli frisk. Hon inser att hon är sjuk.

Jag har varit med henne i Eksjö under dessa veckor, så mycket jag har fått och det har gått. Jag har pausat livet. Fått perspektiv på vad som är viktigt i livet. Vi har virkat och pratat i timmar, ute i solen, på caféer, i sjukhusentrén, på gågatan. Jag har gynnat det lokala näringslivet i Eksjö, särskilt Mormorsrutan som säljer garn och virktillbehör. Vi har lärt känna Eksjö tillsammans med rullstol och jag har fått upp ögonen för hur viktigt det är med tillgänglighetsanpassade gator.

Det har varit helvetet på jorden men samtidigt så många underbart fina stunder tillsammans med min dotter. Att se henne börja växa och gro, igen. Precis som Darina låt, starkare. Den känslan går inte att beskriva.

I kväll firar vi. Med pizza och tillbehör från Ambris från Eksjö. Jag är så tacksam. För varje sekund på denna jord.