Jag har förnekat det ett tag nu. Det har gjort ont i en tand. Till och från. Eftersom det har gått över har jag intalat mig, både medvetet och omedvetet att det säkert går över. Det värsta jag vet är tandläkarbesök. Jag föder hellre barn, har jag sagt många gånger. Dock har smärtan denna helg kommit i starkare dos. Svimningskänsla och kan likställas kanske som att just föda barn. I morgon ringer jag. Det har jag lovat. Mig själv, Stella, David som har sett mig denna helg. Har dessutom lovat min mamma att ta tag i detta. Jag har varit en idiot och jag erkänner det.

Jag tycker dock det är orättvist. Med min tandläkarskräck i bakhuvudet sköter jag mina tänder in absurdum. Tandtråd, borste, fluorskölj. Dock finns det gamla lagningar från tidigt 80-tal och de håller väl inte hur länge som helst. Det är såååå tråkigt dock och det är det enda som rör sig i mitt huvud.

I-landsproblem såklart men man är sig själv närmast. Att ha tandvärk är inget livshotande men väldigt tråkigt.

Ha en fortsatt fin söndagskväll! Jag hoppas på en natt med något bättre sömn än igår. Behöver liksom det när en ny arbetsvecka är på G.

Vackra vackra vårblomma och denna klarar sig nog trots isvindar och vinterväder