Idag när jag gick från parkeringen intill jobbet kände jag en ro jag  inte känt på länge. På något sätt har jag accepterat att sommaren är slut. Skolorna har börjat och hösten är här. Det tog längre tid än vanligt i år. Fortfarande finns det goda chanser till sköna eftermiddagar och helger med sol och värme men ändå – nu är det höst. Morgonens kyla eller ska man skriva friskhet mötte mig och det kändes helt ok. Efter den varma och underbara sommaren är jag kanske rustad för slask, snålblåst och snö i mängder. Jag riktigt längtar till löparrundor i frisk hög och klar luft efter denna seeeeeega förkylning.

Hade en otroligt djup diskussion på eftermiddagens fikarast med några kollegor. Om att vara med (eller inte) i Svenska kyrkan, att #tro eller inte tro. Att tro på Gud eller tro på ”något”. Att som någon sa - det är nästan skamligt att erkänna att man tror på vår Herre. Jag tror - därmed inte sagt eller skrivet att jag altlid handlar rätt. Där är en stor skillnad. Jag är definitivt inte felfri, har inte ens en ambition att vara det. MEN jag gör mitt bästa!!! Jag känner instinktivt att hela vår värld kan inte bara vara en slump. Det måste finnas en mening med att vår blir sommar blir höst blir vinter, att varje fisk och fågel finns, att vi människor lever här och verkar av en mening. Å det handlar väl ändå om att vi har fått en gåva att förvalta och göra det bästa av den. Ofta gör vi fel och tvingas ta konsekvenserna av det (alternativt strunta i dem) men syftet med vårt jordeliv måste väl ändå vara att vara snäll, bry sig och göra gott.

Ibland kan man ju känna att man skulle producera svett och tårar för något annat, någort ”större” än bl.a ett sketet ekonomisystems….att min kraft och ambition skulle läggas på nåt helt annat. Hjälpa fattiga människor i Afrika eller nåt liknande…men jag har ju dock en mycket stor uppgift här i Nässjö – att vara delaktig i försörjningen av mina barn och förhoppningsvis trivas och må bra själv jämsides med detta uppdrag, odla mina intressen, umgås med nära och kära. Fikarasterna med ”djup” sätter guldkant på vardagens tillvaro – tro mig! Ni behöver inte veta eller ha bevis för det men tro mig!!!   

Ha en go kväll!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min äldsta moster har somnat in. Anna-Lisa har flyttat hem till änglarna och framförallt till maken Gustaf som lämnade oss 2017. Då var han 102 år. Anna-Lisa har levt nästan ett helt sekel, hon skulle fyllt 100 år i november detta år. Det är svindlan...

Den känslan. Känslan när man får hämta Stella på Nässjö station efter att hon har varit i Edinburgh en dryg vecka. Jag var betydligt lättare i sinnet än när jag skjutsade ned henne till stationen förra måndagskvällen. Är väldigt stolt dock, att hon e...

Jodå, vi höll oss vakna - genom alla låtar igår när Eurovision gick av stapeln. Tycker det var ett proffsigt arrangemang av Sverige och Malin och Petra ledde det med den äran. Kroatien mot Schweiz och sistnämnda drog ett längre strå. Gillar den låten...

En sån underbar dag här hemma i Solbacka. Fint väder och jag har njutit hela dagen. Både av att tvätta fönster och rensa ogräs. Två timmar la jag på gröna skott som inte hör grusgången till och det känns så skönt efteråt. Blev väl hett i solen så jag...

Nu är det hockey-feber i Solbacka ska ni veta. Extremt kul att Jonas son Erik tackade JA till hockey-VM. Extremt kul att han blev utsedd till lagkapten för vårt svenska lag Tre kronor. Kvällens första match känns lite som en final i nervositet och fi...